Xylitol, en livsmedelsingrediens, isolerades först från barken på bokträd av den tyske forskaren Hermann Emil Fischer 1890. Det finns naturligt i växtbaserade-råvaror som jordgubbar, plommon och blomkål (300-935 mg/100 g torrvikt). Det kan utvinnas direkt från växtbaserade råvaror med hjälp av lösningsmedelsextraktion, men innehållet av xylitol i frukt och grönsaker är lågt.
På 1970-talet var Finland banbrytande för kromatografisk separation av D-xylos från olika lignocellulosamaterial. Därefter reducerades D-xylos till xylitol under hög temperatur, högt tryck och vätekatalys, vilket utvecklade detta till en industriell metod för xylitolproduktion. Alternativt kan xylitol också syntetiseras från xylos-rik lignocellulosabiomassa. Xylitolproduktion, både nationellt och internationellt, använder i första hand råvaror rika på pentosaner, såsom naturligt vetehalm, vete, majsstjälkar och majskolvar. Förbehandling involverar syrahydrolys (t.ex. HCl, H2SO4), följt av xylosrening från hemicellulosafraktionen och sedan hydrering under en katalysator.
Med framsteg inom bioteknik kan jordbruksavfall som innehåller pentosaner (som majskolvar, bagass och olivrester) också hydrolyseras med utspädd syra för att erhålla xyloshydrolysat. Mikroorganismer kan sedan användas för att reducera xylosen till xylitol. Att använda mikrobiell fermentering av hemicellulosahydrolysat för att producera xylitol erbjuder fördelar som milda reaktionsförhållanden, enkel drift, miljövänlighet med relativt låga föroreningsnivåer och pålitlig produktkvalitet och säkerhet, vilket gör det till ett potentiellt lågkostnadsalternativ för att få denna polyol.